Fredagen den 13 april 2018 har nu blivit ett avgörande datum för ett stort antal människor runt om i landet då Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) slagit fast att egenvård i form av sondmatning utgör ett assistansgrundande hjälpbehov.
Våren 2015 beslutade Försäkringskassan att en åttaårig flicka som led av en utvecklingsstörning och en metabol sjukdom med ett omfattande behov av teknisk vård inte var berättigad assistansersättning. Flickans hjälpbehov bedömdes inte uppgå till 20 timmar och var därmed enligt Försäkringskassan inte av tillräcklig omfattning. Försäkringskassan beviljade i sin bedömning ingen tid för flickans behov av hjälp för sondmatning som bedömts vara egenvård. Försäkringskassan skrev i sitt omprövningsbeslut att ”spruta in maten i sondslangen inte [är] av sådan personlig och integritetsnära karaktär att det utgör ett grundläggande behov.”
Flickan överklagade Försäkringskassans beslut och såväl förvaltningsrätten som kammarrätten ändrade beslutet och uttryckte att egenvård i form av sondmatning kan vara ett assistansgrundande hjälpbehov. Därmed beslutade underinstanserna att flickans hjälpbehov översteg 20 timmar varför hon skulle anses vara berättigad assistansersättning.
I domen tar HFD först ställning till huruvida egenvård kan vara assistansgrundande. Domstolen menar att assistansersättning inte kan lämnas för en sjukvårdande insats enligt hälso- och sjukvårdslagen. Anledningen, skriver domstolen, är ”att tydliggöra att insatsen personlig assistans, som är ett personligt stöd, inte ska ersätta personal som behövs för att driva en viss verksamhet”. Utgångspunkten är därmed att personlig assistans inte ska ersätta den omvårdnad sjukvårdshuvudmännen är skyldiga att ge. Egenvård må vara en hälso- och sjukvårdsåtgärd, men när uppgiften ”överlämnats till den enskilde att, själv eller med hjälp av någon annan, utföra insatsen är det emellertid inte längre en uppgift som åvilar hälso- och sjukvårdspersonal” - skriver domstolen. Ett hjälpbehov i form av egenvård kan enligt HFD utgöra ett grundläggande eller annat personligt behov.
Domstolen går därefter vidare till att göra en bedömning av huruvida sondmatning ryms inom det grundläggande behovet av hjälp i samband med måltider. HFD skriver att det avgörande är ”att kroppen tillförs den näring som behövs” och ”på vilket vis näringen intas bör inte vara utslagsgivande”. Sondmatning likställs därmed med måltid i den mening som avses i 9 a § första stycket LSS.
HFD föregår även i sin dom diskussionen kring vilken del av sondmatning som utgör ett grundläggande behov och skriver att ”själva näringstillförseln – från påkoppling av sondslang till urkoppling av denna – innefattas i begreppet måltid, medan förberedelser och efterarbete, t.ex. rengöring av sondsprutan, faller utanför.”
Domen kommer inte bara att påverka de som intar föda genom sondmatning, eller på annan medicinsk väg, utan även människor med andra medicinska hjälpbehov som är kopplade till de grundläggande behoven i 9 a § LSS påverkas. HFD skriver att ”egenvård som avser något av de grundläggande behov som anges i 9 a § första stycket LSS kan beaktas inom ramen för bedömningen av hjälpbehovet”.
”Detta är en viktig seger för så många människor som väntat på den här domen. Den kan även ses som en viktig första signal till alla som är så beroende av assistansen om att insatsen inte ska nedmonteras utan upprätthållas och stärkas. Alla som förlorat sin assistans de senaste två åren på grund av Försäkringskassans beslut i frågor om egenvård kan, och bör, nu söka på nytt. Detta gäller alltså sondmatning, stomier, katetrar av olika slag m.m.” Säger Tom Schultz-Eklund på Förvaltningsjuristerna.