Förvaltningsjuristerna logo
Förvaltningsjuristerna logo

Politiska mål styr den juridiska bedömningen av rätten till sjukpenning

Efter SVT Agendas avslöjande gällande att handläggare tjänar på att neka enskilda sjukpenning har flera saker hänt. En chef har avgått, generaldirektören förnekar att det finns en avslagskultur och socialministern kritiserar Försäkringskassan.

I söndags (15 april) avslöjade SVT Agenda att handläggare på Försäkringskassan får förmåner av att neka sjukpenning till sökande. En handläggare som haft kontakt med SVT Agenda berättade att hon inte hade gjort tillräckligt många negativa beslut, vilket påverkade hennes lönesamtal. Enligt handläggaren finns det en avslagskvot som ska uppfyllas varje år. Om en handläggare uppfyller avslagskvoten kommer lönen att öka därefter.

Ann-Marie Begler, generaldirektör för Försäkringskassan, nekar till att de sätter lön på sådana grunder. Enligt henne ska dessutom alla chefer på handläggarens kontor också neka till att de känner igen sig i detta. Dock har en chef tagits ur tjänst efter avslöjandet, något som kan tänkas tyda på att det kan ha skapats en avslagskultur inom myndigheten.

Det är emellertid inte enbart ett kontor där denna så kallade avslagskvot ska ha tillämpats. Efter avslöjandet från SVT har ytterligare tre handläggare som arbetar eller har arbetat hos Försäkringskassan hört av sig för att bekräfta att fler avslag leder till högre lön för handläggare.

Enligt professor Ruth Mannelqvist, en av Sveriges främsta forskare inom sjukförsäkring, pressas Försäkringskassan till att avslå sjukpenning på grund av regeringens mål. År 2015 införde nämligen regeringen ett nytt mål som innebar att Försäkringskassan inte skulle betala ut mer än 9 dagar i snitt per person och år. Mannelqvist menar att det är oacceptabelt att låta politiska mål styra hur många som ska ha rätt till sjukpenning i en rättsstat.

Att arbeta utifrån en så kallad avslagskvot kan ifrågasättas utifrån flera perspektiv, likväl etiskt som juridiskt. Sjukpenning ska beviljas om den försäkrade har nedsatt arbetsförmåga med minst en fjärdedel på grund av sjukdom enligt 27 kap. 2 § socialförsäkringsbalken (2010:110). Vid en bedömning om den försäkrade har en sådan nedsatt arbetsförmåga måste en handläggare beakta objektivitetsprincipen, en grundlagsstadgad princip i 1 kap. 9 § regeringsformen (1974:152). Principen innebär att alla myndigheter, såsom Försäkringskassan, i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Det kan därför påstås vara juridiskt inkorrekt att låta en ambition av regeringen, som leder till en avslagskultur på en myndighet, resultera i att en enskild blir bedömd med en grundinställning att de ska nekas sjukpenning snarare än att de ska få den hjälp de är berättigade.

I 4 § förvaltningslagen (1986:223) stadgas myndigheters serviceskyldighet, att ärenden ska handläggas enkelt, snabbt och effektivt. Däremot finns inget lagrum som direkt uttrycker varken en myndighets krav på opartiskhet eller utredningsskyldighet. Emellertid torde myndigheters ansvar att ärenden blir tillräckligt utredda anses vara en förvaltningsrättslig princip, officialprincipen. Exempelvis har Högsta förvaltningsdomstolen i ett mål från 2006 uttryckt att det åligger myndigheten att ansvara för att dess ärenden blir tillräckligt utredda. Målet gällde en utredning som låg till grund för ett skattebeslut, där utredningen inte ansågs vara tillräcklig. Domstolen hänvisade målet tillbaka till skattemyndigheten för att inhämta ytterligare utredning och fortsätta handläggningen.

I 5 § i den nya förvaltningslagen (2017:900) – som träder i kraft 1 juli 2018 – stadgas det, liksom i regeringsformen, att myndigheter ska vara sakliga och opartiska. Om objektivitetsprincipen går att finna i likväl grundlag som lag torde det gå att kritisera Försäkringskassans avslagskultur med stöd av juridiska argument. Utöver den juridiska aspekten går det även att, som nämnt tidigare, att ifrågasätta det etiska och moraliska i att handläggare motiveras att neka sjukpenning genom att de själva gynnas av att meddela avslag. Socialförsäkringsbalken ska finnas som ett socialt skyddsnät för den försäkrade, men om handläggare gynnas av att neka den försäkrade detta skyddsnät förloras syftet med lagstiftningen i myndighetens och den enskilde handläggarens önskan att tjäna pengar.

Socialminister Annika Strandhäll (S) menar att det handlar om att hitta en balans mellan att pröva den försäkrades rätt till sjukpenning och se till att individen får det stöd som behövs. Strandhäll påpekar att Försäkringskassan har ett väldigt tydligt uppdrag från regeringen och säger att det som avslöjats av SVT är oacceptabelt. Hon menar att avslagskulturen inte är vägen till att uppnå en stabil sjukfrånvaro i landet, utan det ska uppnås genom att de som behöver stöd också ska få det.

Det bör dock påpekas, såsom Mannelqvist har uttryckt, att Försäkringskassan agerar utifrån de regleringsbrev som de mottar från regeringen. Som ovan nämnt har regeringen, vilket är tydligt i regleringsbrevet för år 2018, gett Försäkringskassan instruktioner om att verka för att sjukpenningtalet inte överstiger 9,0 dagar. Utöver det framgår att antalet nybeviljade sjukersättningar inte ska överstiga 18 000 i genomsnitt per år mellan 2016-2020.

Att Försäkringskassan fått ett väldigt tydligt uppdrag från regeringen torde inte kunna motsägas. Däremot kan det tyckas rimligt att ifrågasätta hur socialminister Strandhäll kan påstå att Försäkringskassans agerande är oacceptabelt när det är hon i egenskap av socialminister som ansvarar för regleringsbrevet som myndigheten agerar efter.

SVT:s artikel 2018-04-15