Förvaltningsjuristerna logo
Förvaltningsjuristerna logo

En ljusöppning för assistansberättigade med medicinska hjälpbehov

Högsta förvaltningsdomstolen har sagt att det femte hjälpbehovet, ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade” enbart avser psykiska funktionshinder. Nu öppnar kammarrätten upp för en annan tolkning och beviljar assistans på grund av epilepsi.

Vad som avses med det femte grundläggande behovet enligt 9a § LSS har varit osäkert, men förtydligades i och med en dom från HFD från 2015. Nu har kammarrätten meddelat dom som öppnar upp för en bredare tolkning av det femte grundläggande behovet än vad som tidigare har gällt.

I målet nekades en 42-åriga kvinna assistansersättning på grund av att hennes hjälpbehov inte uppgick till 20 timmar per vecka. Kvinnans ansökan baserades till del på att hon led av epilepsi och behövde aktiv tillsyn, något som hon ansåg föll under det femte grundläggande behovet ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade”.

Försäkringskassan bestred att den aktiva tillsynen på grund av epilepsin var ett grundläggande behov med hänvisning till HFD:S dom i HFD 2015 ref. 46. I domen från 2015 fastslog domstolen att det femte grundläggande behovet enbart avser psykiska funktionshinder, varför kvinnans epilepsi ansågs vara ett annat personligt behov (vilket inte är assistansgrundande i sig).

Kvinnan överklagade beslutet till förvaltningsrätten, som gjorde en likadan bedömning som Försäkringskassan och avslog överklagandet eftersom de grundläggande behoven inte uppgick till 20 timmar.

Kvinna överklagade till kammarrätten och anförde att hon får epilepsianfall flera gånger per dag. Kvinnan behöver därför någon med ingående personspecifik kunskap om henne för att kunna läsa av och tolka signaler inför ett anfall. På grund av sitt tillstånd kan hon inte lämnas ensam ens en kort stund eftersom hon helt saknar förmåga att hantera sina anfall och påkalla hjälp efteråt.

Kammarrätten biföll kvinnans överklagande och återförvisade ärendet till Försäkringskassan för fortsatt handläggning. Enligt kammarrätten framgick det av den medicinska utredningen att kvinnan har ett hjälpbehov som kräver ingående kunskaper om henne. Hjälpen ansågs vara jämställd med den hjälp som ges aggressiva och utagerande vårdtagare, det vill säga aktiv tillsyn som måste ges kontinuerligt. Kvinnans hjälpbehov ansågs därför överstiga i genomsnitt 20 timmar per vecka.

Kammarrättens dom innebär att rättsläget återigen blir oklart, men öppnar upp för fler personer att beviljas personlig assistans. Domen kan tyckas gå i motsatt riktning i jämförelse med HFD:s dom från 2015, där domstolen fastslog att medicinska hjälpbehov inte utgör grund för det femte hjälpbehovet. Vilken påverkan som kammarrättens dom kommer att ha för rättsläget återstår att se, men det kan tyckas positivt att den tidigare snäva och restriktiva tolkningen av lagen verkar öppna upp för att fler behövande kan beviljas assistans.