Regeringen beslutar idag om att skärpa kontrollen av de personer som blivit villkorligt frigivna från ett fängelsestraff. Personen ska bland annat kunna åläggas att bära elektronisk fotboja under resterande del av fängelsestraffet.
En person som av domstol dömts till fängelsestraff blir - som huvudregel - villkorligt frigiven när två tredjedelar av straffet är avtjänat. Resterande tid på straffet gäller en så kallad prövotid, där den frigivne ska uppträda skötsamt.
Ett ständigt återkommande problem är att många brottsoffer känt sig osäkra då möjligheterna att förhindra kontakt varit begränsade i nuvarande lagstiftning. Det har saknats praktiskt genomförbara verktyg för polis och kriminalvård att kontrollera huruvida utfärdade restriktioner, som till exempel kontakt- eller besöksförbud, efterlevs.
En möjlighet som den föreslagna lagstiftningen erbjuder, om den godtas i sin helhet, är exempelvis att den villkorligt frigivne skulle kunna beläggas med geografiska restriktioner för sin rörelsefrihet, där vissa specificerade områden blir förbjudna för den villkorligt frigivne att vistas i, eller i närheten av. Det kan handla om områden där tidigare brottsoffer bor, arbetar eller vistas i regelmässigt. Det skulle även kunna handla om områden med kriminella nätverk där den villkorligt frigivne har varit en del av nätverket.
I lagförslaget föreslås även att man ska utöka möjligheterna att utföra drogtester från och med första juli 2020. Genom en sådan förändring vill man adressera att det finns en väldigt tät koppling mellan just missbruk och vissa typer av brott, exempelvis tillgreppsbrott, flertalet våldsbrott, men även viss organiserad kriminalitet.
Flera remissinstanser har pekat på att de nya tvångsåtgärderna är av ingripande karaktär för den enskilde. Dock gäller här - som vid all form av straffmätning - att en påföljd endast får användas om de står i rimlig proportion till syftet. Av vikt är att lagförslaget endast handlar om övervakning och åtgärder som pågår under den villkorliga frigivningen. I grunden avtjänar personen fortfarande ett fängelsestraff för ett brott man begått, även om man för närvarande gör det utanför anstaltens murar. Det bör därför knappast ses som en mer ingripande åtgärd än det fängelsestraff personen är villkorligt frigiven ifrån.