Förvaltningsjuristerna logo
Förvaltningsjuristerna logo

Svensk kvinna har givits rätten till moderskap trots att barnet fötts av en surrogatmamma

Hälso- och sjukvården erbjuder inte surrogattjänster i Sverige men metoden är inte förbjuden enligt lag. Med hänvisning till barnets bästa har Högsta domstolen i Sverige erkänt en kalifornisk dom där en kvinna beviljades moderskapet av ett barn som föddes av en surrogatmamma. I 7 § lagen om internationella faderskapsfrågor regleras giltigheten av utländska faderskapsavgöranden. Ett avgörande av en utländsk domstol gällande fastställelse av faderskap gäller i Sverige om det med hänsyn till en parts hemvist eller medborgarskap fanns skälig anledning att talan prövades i den främmande staten. Det finns vissa undantag från denna huvudregel, men inga av dem rör fallet där barnet har tillkommit genom en assisterad befruktning.

I fallet hade en svensk man (A) som var samboende med en svensk kvinna i Kalifornien (B) befruktat ett donerat ägg från en anonym donator som därefter fördes in i surrogatmammans livmoder (C). Kaliforniska högsta domstolen förklarade att B var den rättsliga modern i enlighet med avtalet som hon hade ingått med C. B fick därmed vårdnaden om barnet (D) och ansågs vara barnets mor.


A, B och D återvände till Sverige men paret separerade efter några månader. Barnet placerades tillfälligt hos mamman som ansökte om att adoptera barnet. Hovrätten fastställde att en sådan adoption skulle innebära att det rättsliga sambandet mellan fadern och barnet skulle utsläckas och det skulle inte vara förenligt med barnets bästa.
Kvinnan ansökte senare om att den amerikanska domen skulle erkännas i Sverige och att hon därmed skulle förklaras vara mor till barnet. Frågan prövades i Högsta domstolen som fastställde att den amerikanska domen skulle gälla i Sverige med hänsyn till barnets bästa. Bedömningen gjordes på följande sätt:
Grunden i svensk rätt är att det är kvinnan som föder barnet som är barnets mor. I dagsläget finns det dock nya möjligheter att bli föräldrar med hjälp av assisterad befruktning, vilket innebär att synen på moder- och faderskapsbegreppen har till viss del ändrats. Beträffande surrogatarrangemang i utlandet innehåller lagen om internationella faderskapsfrågor ingen reglering om erkännande av fader- eller moderskapsbegreppen enligt utländska avgöranden. Det finns dock en bestämmelse i 3 a § som underlättar för män att få sitt faderskap efter surrogatarrangemang utomlands.


I fallet hade barnet bott 4 år med kvinnan utan att hon ansåg vara dess mamma. HD uttalade att nackdelarna för barnet om kvinnan inte ansågs vara hans mamma skulle väga tyngre än den negativa inställningen som Sverige har till surrogatmoderskap. Dessa nackdelar är att barnet inte skulle tillerkännas moderns nationalitet och skulle därmed få svårare att stanna kvar i hemvistlandet och att rätten att ärva från sin mor skulle gå förlorad. Vidare skulle relationen mellan modern och barnet kunna riskeras om pappan och den tilltänkta modern valde att separera eller om pappan dog, och det skulle inte heller finnas något skydd för barnet om mamman skulle upphöra att vårda barnet. Med hänsyn till detta konstaterade HD att B skulle anses vara barnets moder.


Men hur förhåller sig detta till Svea hovrätts dom från januari 2018 där en biologisk mamma inte ansågs vara moder till ett barn som hade befruktats i en surrogatmamma? I det fallet tillämpade domstolen 1 kap. 7 § föräldrabalken som stadgar att ”om en kvinna föder ett barn som tillkommit genom att ett ägg från en annan kvinna efter befruktning utanför kroppen har förts in i hennes kropp, skall hon anses som barnets moder.”


Det finns två väsentliga skillnader mellan dessa två domar:
1. I hovrättsfallet var barnet endast 7 månader gammal till skillnad från det andra fallet där barnet var 4 år gammal. Detta innebär att det yngre barnet inte hade byggt upp familjelivet på samma sätt som det äldre hade gjort.

2. HD:s fall rör bedömningen kring erkännanandet av en utländsk dom som fastslår att pojken var kvinnans barn. Därmed tillämpade domstolen lagen om internationella faderskapsfrågor. Hovrättens dom rör endast frågan om moderskapet utifrån föräldrabalken då det inte fanns någon utländsk dom som fastslog att kvinnan var modern till barnet.


HD:s dom innebär ett undantag från surrogatfallen och bör egentligen inte vara vägledande. Domstolen har varit tydlig med att detta gäller i det enskilda fallet och det är alltid så bedömningen ska göras kring barnets bästa. Detta rör sig om en unik situation eftersom det finns en bakomliggande utländsk dom och ett barn som har bott med kvinnan under 4 år.