I en nyligen avkunnad dom har kammarrätten i Jönköping meddelat att en 4- årig kille som led av Dravets syndrom har rätt till personlig assistans för aktiv tillsyn av övervakande karaktär som bara kan skötas av någon med ingående kunskaper av honom.

I målet hade kommunen avslagit pojkens ansökan om personlig assistans med motivering att hans diagnos inte var hänförlig till någon psykisk funktionsnedsättning; sedan 2015 är det en förutsättning för att tillsynsbehovet ska behandlas som ett grundläggande behov. Kommunen anförde även att tillsynsbehovet omfattades av det normala föräldraansvaret då det finns ett stort föräldraansvar för 4-åringar utan funktionshinder.

Förvaltningsrätten tog del av utredningen som visade att pojken led av psykiska funktionsnedsättningar i form av utvecklingsstörning, försenad talutveckling och svårigheter i kontakter med andra barn när det gällde att interagera och leka. Han led av droppattacker som innebar att han ramlade helt oförutsett i golvet med risk för att slå sig allvarligt. Det krävdes lång tid för att lära sig läsa hans signaler och för att förstå hans behov. Enligt läkaren tog det åtminstone några veckor och enligt skolpersonalen tog det cirka ett halvår. Enligt domstolen var det - oavsett om det krävdes några veckor eller ett halvår - därmed klarlagt att hans tillsynsbehov var så intensiv att det kunde jämställas med aktiv tillsyn av övervakande karaktär. Utredningen gav även stöd för att det krävdes ingående kunskaper om honom för att utöva tillsynen. Gällande föräldraansvaret konstaterade domstolen att ett barn i hans ålder utan funktionsnedsättning inte behöver en vuxen i sin omedelbara närhet under hela dagen.

Kammarrätten gjorde samma bedömning som förvaltningsrätten och tillade något värt att poängtera. Oavsett om det tog några veckor eller ett halvår att lära sig att läsa pojkens mående, så var hans sjukdom så pass allvarlig och komplex att det krävdes ingående kunskaper om honom. Huruvida sådan kompetens kunde införskaffas på några veckor eller sex månader förändrade inte bedömningen.

Av särskilt intresse är även kammarrättens bedömning av den psykiska funktionsnedsättningen. Försäkringskassan och många av landets kommuner uttrycker ofta att det hjälpbehov som föreligger, till exempel med epilepsin, måste vara en direkt följd av den psykiska funktionsnedsättningen. Därmed kan till exempel epilepsi inte omfattas av det femte grundläggande behovet då epilepsi inte är en direkt följd av en psykisk funktionsnedsättning. Kammarrätten skriver i sina domskäl följande.

”Mot bakgrund av [pojkens] psykiska funktionsnedsättning, som bl.a. innebär stora kommunikationssvårigheter, kan han inte själv signalera när ett epileptiskt anfall är på gång.”

Därmed slår Kammarrätten i Jönköping fast att det är tillräckligt att en person lider av en psykisk funktionsnedsättning för att kunna beviljas aktiv tillsyn som ett grundläggande behov. Huruvida hjälpbehovet är en direkt orsak av den psykiska funktionsnedsättningen saknar betydelse.

Som Förvaltningsjuristerna skrivit tidigare har Kammarrätten i Jönköping valt en tydlig linje i frågan, medan Kammarrätten i Sundsvall tycks vara av en annan uppfattning (se vår tidigare artikel i frågan). Frågan har lyfts till Högsta förvaltningsdomstolen och vi väntar med spänning på utfallet, läs mer här.

Domstol: Kammarrätten i Jönköping, mål nr. 736-18.