Offentlig upphandling – med livsfarlig utgång? 

Den 1 oktober 2019 tog Apotekstjänst i Sverige AB över ansvaret för att leverera sjukvårdsmaterial till regionerna Uppsala, Örebro, Västmanland, Dalarna och Sörmland. Den 10 oktober meddelade Region Uppsala att de ställde in alla sina operationer på grund av materialbrist. Detta var bara början för vad som inte kan kallas något annat än ett misslyckande från Apotekstjänsts sida i att leverera nödvändigt material för att sjukvården ska kunna utöva sin verksamhet. Och allt började med att Apotekstjänst vann den offentliga upphandlingen eftersom de var 14 miljoner kronor billigare per år än konkurrenten. 

Vad är egentligen offentlig upphandling? ”Offentlig upphandling påverkar samhällsekonomin. Staten, landstingen och kommunerna köper allt från kontorsmaterial, idrottsarenor och konsulttjänster till sjukvård och omsorg.” Så står det skrivet på Upphandlingsmyndighetens hemsida. I korta drag innebär det att en myndighet genom en så kallad anbudsinfordran informerar om sin avsikt att tilldela ett kontrakt eller ingå ett avtal. Det är sedan upp till potentiella leverantörer att lämna anbud, som myndigheten sedan ska välja mellan. Väldigt förenklat kan det sägas att leverantörerna tävlar mot varandra om att vinna kontraktet som myndigheten har utlyst. 

”Det finns goda förutsättningar att skapa goda affärer. Och samtidigt bidra till en hållbar utveckling och säkra en god konkurrens på marknaden.”

Så står det skrivet på Upphandlingsmyndighetens hemsida. Detta är alltså syftet bakom offentlig upphandling. Alla leverantörer som vill få affärskontrakt eller ingå avtal med offentlig sektor ska ha likvärdiga förutsättningar att uppnå det. 

Det finns dock en baksida med offentlig upphandling. En baksida som har rapporterats mycket om i olika nyhetsmedier den senaste tiden. Den upphandlande myndigheten har givetvis en budget att förhålla sig till. Det förefaller således naturligt att den leverantör som kan erbjuda det billigaste priset för tjänsten ifråga också vinner upphandlingen, eftersom leverantören med det lägsta priset inte belastar budgeten lika kraftigt som en annan leverantör med ett högre pris. 

Många har idag hört talas om Apotekstjänst i Sverige AB. Apotektjänst vann den offentliga upphandlingen och blev leverantör av sjukhusmaterial för regionerna Uppsala, Örebro, Västmanland, Dalarna och Sörmland i början av oktober. Företaget hade lämnat ett anbud som var 14 miljoner kronor lägre per år än anbudet från den förra leverantören, Mediq Sverige AB, som varit leverantör av sjukvårdsmaterial sedan 18 år tillbaka. Utifrån reglerna om offentlig upphandling, inga konstigheter i sig – Apotekstjänst kunde erbjuda det mest fördelaktiga anbudet, ur ett ekonomiskt perspektiv. 

Apotekstjänst har emellertid inte kunnat uppfylla sin del av avtalet. Från och med oktober 2019 skulle Apotektjänst leverera nödvändig medicinsk förbrukningsutrustning, såsom handskar, handsprit, kanyler, slangar m.m. – något som företaget inte har klarat av. Konsekvensen av detta misslyckande har varit att totalt fem sjukhus har infört operationsstopp. Fyra av fem regioner har gått in i stabsläge och anlitat fler leverantörer, alltså utanför upphandlingen, för att temporärt avlasta Apotekstjänst, alltså företaget som vann upphandlingen. Apotekstjänst har skyllt ifrån sig på bland annat sitt IT-system och att det har varit ett väldigt stort antal artiklar som regionerna beställt för sina respektive verksamheter. 

Det kan givetvis anses finnas fog för att rikta kritik mot Apotekstjänst oförmåga att leva upp till sin del av avtalet – att leverera material till sjukhusen så att de i sin tur kan, exempelvis, utföra planerade operationer. Något annat som skulle kunna diskuteras är konceptet offentlig upphandling, eller kanske snarare hur upphandlingarna utformas och genomförs. 

Må vara att syftet med offentlig upphandling – att privata aktörer ska, av konkurrensmässiga skäl, ha likvärdiga möjligheter att sluta avtal med och utöva sin verksamhet för den offentliga sektorn – är inte nödvändigtvis något ont i sig. Att resultatet onekligen blir att det är det billigaste alternativet (något som i efterhand kan diskuteras om det faktiskt var det billigaste alternativet, med tanke på åtgärderna som regionerna tvingats åta på grund av Apotekstjänst oförmåga att leverera) som vinner upphandlingar kan ha en skadlig effekt. Situationen med Apotekstjänst kan inte anses vara något annat än ett klockrent exempel på detta. 

Ett annat exempel är en offentlig upphandling som pågått under lång tid – vilket företag ska leverera skyddsvästar till Polismyndigheten? Denna upphandling har det belgiska företaget Seyntex vunnit. Deras skyddsvästar ska ha varit de västar som presterat sämst i test, men trots detta vann Seyntex upphandlingen. Varför? Eftersom ingen annan leverantör kunde konkurrera med deras pris. Huruvida detta kommer leda till några konsekvenser i likhet med den nuvarande materialkrisen är givetvis inget som vi förväntar oss. Däremot ger det ytterligare ett exempel på hur den offentliga upphandlingen i kan sluta upp i att enbart handla om vilken leverantör som kan erbjuda det billigaste alternativet – inte det bästa. 

Det finns säkerligen fler exempel på hur offentlig upphandling har lett till att myndigheter väljer det billigaste alternativet (kanske kan skolmat tänkas vara ett exempel?) – de har ju sin budget att agera efter – som tråkigt nog leder till att enskilda blir lidande av det. Likväl finns det säkerligen exempel på hur offentlig upphandling inte bara uppfyller sitt syfte om en likvärdig konkurrens, utan även faktiskt leder till att det bästa alternativet för alla som påverkas av upphandlingens utgång faktiskt vinner. 

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har meddelat att de ska inleda en utredning med anledning av den akuta bristen på sjukvårdsmaterial. Det vore inte första gången som Apotekstjänst får kritik från IVO. År 2014 riktades kritik mot bland annat Apotekstjänst för brister i sin verksamhet när de tog över ansvaret för dosleveranser i flera landsting (ett scenario som inte är helt olikt den nu aktuella materialbristen?). Oavsett vad IVO kommer fram till hoppas vi att förfarandet som varit sedan Apotekstjänst tog över ansvaret för att leverera sjukvårdsmaterial blir ordentligt utrett, men framförallt att bristerna avhjälps och att åtgärder vidtas så att något liknande inte tillåts hända igen.