Förvaltningsjuristerna logo
Förvaltningsjuristerna logo

Till sist blir det mest basala behovet ett grundläggande behov enligt LSS

Nu har andning införts som ett grundläggande behov i LSS och kan därmed ge rätt till personlig assistans.

Text: Alexander Garin Folkegård
Foto: Pixabay

Kvinna

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) syftar till att människor med funktionsnedsättning ska erbjudas möjlighet att leva ett gott och självständigt liv. Dessa personer ska ha möjlighet att arbeta, studera, vara med i samhällslivet eller utöva fritidsaktiviteter som vilken annan person som helst.

Det finns en hel del olika typer av insatser som kan ges med stöd av LSS, till exempel rådgivning, ledsagarservice, avlösarservice eller bostad med särskild service. Den mest kända och omdebatterade insatsen är biträde av personlig assistent. Personlig assistans innebär att en eller flera assistenter hjälper den funktionsnedsatta personen med hans eller hennes grundläggande behov. Dessa var fram till och med den 1 november 2019 hjälp med av- och påklädning, måltider, personlig hygien, kommunicering samt annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade. Sedan den 1 november 2019 är andning det sjätte grundläggande behovet. Under de senaste åren har det dock diskuterats om andning, tillsammans med sondmatning, skulle utgöra grundläggande behov.

Vad som menas med annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade har varit omdebatterad. I ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen från 2015 (HFD 2015 ref. 46) klargjorde domstolen innebörden av detta uttryck. Målet rörde en kvinna som led av cystisk fibros. Frågan var om hennes hjälpbehov med andningsgymnastik och tillsyn på grund av lungblödningar kunde utgöra ett sådant hjälpbehov som ingår i uttrycket annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade. HFD klargjorde att avsikten med denna mening var att skydda personer som uteslutande led av en psykisk funktionsnedsättning. Andning kunde således inte ingå i denna mening och därmed kunde det inte vara ett grundläggande behov på det sättet.

Sedan kom det så kallade sondmatningsmålet, HFD 2018 ref. 21. Målet rörde en flicka som behövde sondmatas fem gånger per dag via gastrostomi. Sondmatningen utfördes som egenvård, alltså en hälso- och sjukvårdsåtgärd som legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal, efter en individuell prövning, har bedömt att en patient kan utföra själv eller med hjälp av någon annan. HFD konstaterade att egenvård som avser något av de grundläggande behoven kan – om den hjälp som behövs är av tillräckligt integritetskänslig karaktär – ge rätt till insatsen personlig assistans. Sondmatningen ska således betraktas som intag av en måltid och utgör därmed ett grundläggande behov. Enligt HFD är utgångspunkten att personlig assistans inte ska ersätta omvårdnaden som sjukvården är skyldig att ge inom ramen för hälso- och sjukvårdslagen (HSL). Däremot omfattas inte egenvård av HSL och därmed kan det inte finnas något hinder mot att beakta egenvård vid bedömningen av om det föreligger rätt till personlig assistans.

Men vad händer med andning? Kan det kopplas till något av de grundläggande behoven som fanns innan det blev ett grundläggande behov? Svaret är nej. Problemet med andning är att det har ansetts vara en hälso- och sjukvårdsinsats som inte ryms inom ramen för LSS. Även om andningshjälpen skulle utföras i form av egenvård skulle det inte kunna kopplas till något av de grundläggande behoven som fanns innan lagändringen, inte ens med annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper eftersom det inte rör sig om en psykisk funktionsnedsättning.

Nu har andning införts som ett grundläggande behov i LSS och kan därmed ge rätt till personlig assistans. För att andning ska utgöra ett grundläggande behov förutsätts det dels att den enskilde har en dokumenterad funktionsnedsättning av någon av andningsfunktionerna, dels att de kan finnas risk för hans eller hennes hälsa, ytterst livet, om inte insatsen ges. Det kan vara fråga om till exempel avancerad andningsgymnastik, respiratorvård eller slemsugning, men listan är inte uttömmande. Hjälpåtgärder som mer allmänt syftar till att förbättra andningsförmågan eller underlätta andning ger således inte rätt till personlig assistans som ett grundläggande behov. Det som Regeringen syftar med denna sista meningen är troligtvis åtgärder som till exempel nässpray eller astmamedicin.

Debatten är dock inte avslutad och frågan kvarstår om sondmatning kommer bli ett grundläggande behov i framtiden. Vissa remissinstanser i den nya propositionen menar att det inte behövs då sondmatning redan ryms inom det grundläggande behovet ”måltider” och det skulle således innebära en dubbelreglering. Andra menar att det inte finns någon anledning att göra det på samma sätt som det inte finns någon anledning till att bryta ut tvätt av händer eller lavemang ur det grundläggande behovet personlig hygien. Regeringen har uttryckt att de instämmer med remissinstanserna och sondmatning kommer således inte att bli ett eget grundläggande behov.