Förvaltarskap på grund av spelmissbruk?

En enskild som behöver hjälp att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person har rätt att få antingen en god man eller förvaltare anordnad för sig. Beslut om god man eller förvaltare fattas av rätten, om det anses finnas ett behov. Som grund för ett sådant beslut gäller att den enskilde antingen på grund av 1) sjukdom, 2) psykisk störning, 3) försvagat hälsotillstånd eller 4) liknande förhållande behöver denna hjälp. Dessa grunder gäller för såväl godmanskap som förvaltarskap enligt 11 kap. 4 och 7 §§ föräldrabalken (1949:381). Skillnaden mellan godmanskap och förvaltarskap är att en enskild inte kan tilldelas en god man om den enskilde inte samtycker till det. Förvaltarskap kräver emellertid inget samtycke och är således en mer ingripande åtgärd. För att ett beslut om förvaltarskap ska fattas ska den enskilde inte bara behöva hjälp att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person – den enskilde ska vara ur stånd att vårda sig eller sin egendom. Detta innebär således att grunderna för godmanskap och förvaltarskap till stor del är desamma, men att förvaltarskap kan anses vara något mer allvarligt i och med dess ingripande karaktär. Förvaltarskap skulle kunna liknas vid ett omyndigförklarande av den enskilde – något som idag inte förekommer eftersom det avskaffades på 80-talet. En fråga som har varit föremål för prövning vid flera tillfällen i den svenska rättsordningen är om missbruk kan ligga till grund för förvaltarskap (se exempelvis rättsfallet RÅ 2005 ref. 51, där Högsta förvaltningsdomstolen prövade frågan om socialtjänstens särskilda ansvar för hjälp och vård till vuxna missbrukare). Denna höst har Högsta domstolen prövat frågan om spelmissbruk kan anses göra ett liknande förhållande enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken och därmed ligga till grund för ett beslut om förvaltarskap enligt 7 §. Målet i Högsta domstolen (mål nr. Ö 278-19) gällde en man i 50-årsåldern som anordnats förvaltaskap att bevaka hans rätt, förvalta hans egendom och sörja för hans person på grund av hans spelmissbruk, vilket ansågs utgöra ett liknande förhållande som kan vara till grund för ett förvaltarskap. Mannen begärde vid tingsrätten att förvaltaskapet skulle upphöra. Tingsrätten beslutade att förvaltarskapet skulle upphöra i den delen vad gäller att sörja för mannens person, men avslog begäran i övriga delar. Mannen överklagade till hovrätten, som fastställde tingsrättens beslut, varpå mannen återigen överklagade till Högsta domstolen, som meddelade prövningstillstånd. Högsta domstolen konstaterade att alkohol- och narkotikamissbruk av allvarliga slag, vilka medför att den enskilde inte kan sköta sina angelägenheter på ett tillfredsställande sätt, anses utgöra ett med sjukdom liknande förhållande. Huruvida missbruk aktualiserar frågan om förvaltarskap beror på om situationen för den enskilde blivit sådan att denne är ur stånd att vårda sig eller sin egendom. Att använda sin egendom för att finansiera sitt missbruk är i sig inte tillräckligt för att aktualisera förvaltarskap. Missbruket måste ha fått en sådan allvarlig omfattning att den enskilde inte förmår att sköta sina angelägenheter. I rättsfallet RÅ 2005 ref. 51, som också rörde spelmissbruk, ansågs socialtjänstens ansvar inte sträckas till att förebygga eller tillhandahålla behandling för spelmissbruk. Detta har emellertid kommit att förändras i och med en lagändring år 2018. Numera likställs spelmissbruk med missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel, vilket socialtjänsten ansvarar för att förebygga och tillhandahålla behandling för (prop. 2016/17:85). Denna förändring i svensk rätt baseras bland annat på hur allvarliga spelproblem beaktas inom Världshälsoorganisationen (WHO) och eftersom spelberoende har befunnits påverka hjärnans belöningssystem på ett likartat sätt såsom alkohol- och narkotikamissbruk gör. Av utredningen i målet, vilket bland annat bestod av inkomna läkarintyg, framgick att mannen spelade bort alla sina tillgängliga kontanta medel och att han samlar pantburkar i syfte att finansiera sitt spelande. Vidare framgick även att det fanns en konkret risk för att mannen, på grund av psykisk störning, skulle ingå ofördelaktiga avtal och bli lurad på pengar. Sammantaget fann Högsta domstolen att mannen, på grund av psykisk störning och liknande förhållande (spelmissbruk), var ur stånd att vårda sin egendom samt att hans hjälpbehov inte kunde tillgodoses på något mindre ingripande sätt än förvaltarskap. Högsta domstolen underströk dock att ett konstaterande om att den enskilde har ett spelmissbruk i sig givetvis inte är tillräckligt för att besluta om förvaltarskap. Likväl som när någon annan typ av missbruk aktualiserar frågan om förvaltarskap ska det göras en bedömning i det enskilda fallet av om missbruket är av så allvarlig karaktär att den enskilde är ur stånd att vårda sig eller sin egendom.