Kan skolpersonal gripa in vid ordningsstörning?

En skola och dess personal får inte utsätta sina elever för kränkande behandling. Om skolpersonalen utsätter en elev för sådan behandling har eleven rätt att få ersättning i form av skadestånd för kränkningen. Innebörden av kränkande behandling har varit föremål för diskussion under en lång tid, vilket lett till osäkerhet kring vilka befogenheter skolpersonalen har när de utövar den lagstadgade tillsynsplikten. Nu har Högsta domstolen avkunnat en dom och klargjort vilka situationer som inte utgör kränkande behandling.

I slutet av 2017 hade några elever i en skola flyttat på möbler i skolans rasthall där bl.a. en soffa blockerade en central passage mellan skolans olika delar. I soffan satt det tre elever som vägrade att flytta på sig när en skolvärdinna försökte tala eleverna till att göra det. Efter ett tag gick en lärare som var på väg till en lektion förbi och märkte skolvärdinnans försök. Han lyckades övertyga två av eleverna om att flytta på sig men den tredje eleven, som vid tillfället var 13 år gammal, tog i stället tag i soffans ryggstöd med ena handen. Läraren tog därmed ett kortvarig, milt och lugnt grepp om elevens nacke och armhåla och lyfte honom ur soffan. Greppet medförde inte något annat än ett rött märke på elevens hals då han hade en halskedja på sig. Eleven, som har ADHD med trotssyndrom och autism, uppgav senare att han hade känt rädsla, ångest och förnedring efter lärarens grepp.

Händelsen anmäldes till Skolinspektionen som i sin tur stämde kommunen och krävde skadestånd. Skolinspektionen gjorde gällande att läraren hade utsatt eleven för sådan kränkande behandling som är otillåten enligt 6 kap. 9 § skollagen och yrkade skadestånd av kommunen där skolan är belagd med stöd av 6 kap. 12 § skollagen. Tingsrätten konstaterade att läraren hade haft rätt att ingripa på det sättet han gjorde då det rörde sig om en situation där ordningen var störd. Det kroppsliga ingreppet var därmed befogat och tillåtet. Hovrätten gjorde samma bedömning och fann att ingreppet stod i rimlig proportion till omständigheterna.

När Högsta domstolen prövade målet började domstolen med att konstatera att skolpersonal har rätten och skyldigheten att vidta omedelbara och tillfälliga åtgärder för att garantera eleverna trygghet och studiero eller för att komma till rätta med en elevs ordningsstörande beteende. Detta är den så kallade tillsynsplikten. Åtgärden måste stå i rimlig proportion till sitt syfte. Exempel på situationer när skolpersonal kan vidta sådana åtgärder är för att separera två elever som bråkar eller för att förhindra elevers skadegörelse men utgångspunkten är alltid att ordningsstörningar ska i första hand lösas på andra sätt än genom fysiska ingripanden. Däremot får skolpersonal aldrig använda fysiska ingripanden som bestraffning eller disciplinering.

Högsta domstolen konstaterade därefter att skolpersonal inte får utsätta elever för kränkande behandling, vilket följer av 6 kap. 3 § skollagen. Om detta sker, och kränkningen inte är ringa, ska skolans huvudman betala skadestånd till eleven för kränkningen. Vad är då kränkande behandling? Domstolen hänvisar till förarbetena, där det framkommer att det innefattar allt från brottsliga handlingar till obetänksamma uttalanden. Högsta domstolen hänvisar till ett flertal tidigare domar där liknande frågor har prövats. I de domarna har det klargjorts att ett fysiskt ingripande som ligger utanför ramen för tillsynsplikten är otillåten och därmed utgör kränkande behandling.

Högsta domstolens bedömning i detta fall var att elevens uppträdande ansågs vara en ordningsstörning. Det faktum att läraren agerade fysiskt men på ett lugnt, milt och kortvarigt sätt var befogat eftersom eleven hade uppmanats flera gånger att flytta sig från soffan. Lärarens agerande uppnådde omedelbart syftet att få slut på ordningsstörningen. Högsta domstolen var oenig i sin dom men enligt majoriteten var ingripandet såväl befogat som proportionerligt och därmed inte en kränkning av elevens värdighet.

Den ena skiljaktiga meningen i fallet menade att ingripandet inte låg inom ramen för vad som var tillåtet med stöd av tillsynsplikten och att det därmed utgjorde kränkande behandling. Dock rör det sig om ett fall som ligger precis på gränsen för lärarens befogenheter enligt tillsynsplikten och därmed är kränkningen ringa. Den andra skiljaktiga meningen var av uppfattningen att även om elevens agerande var en ordningsstörning så var det inte fråga om en akut situation som krävde en omedelbar lösning. Enligt justitieråden var det också av betydelse att händelseförloppet från det att eleven uppmanades av läraren att lämna soffan till dess att läraren flyttade på eleven var väldigt kort och att det därmed inte var befogat att ingripa med fysiska medel alls.

Majoriteten av justitieråden var överens om att ett sådant ingripande inte kan utgöra kränkande behandling. Skolpersonalens rätt att agera med fysiska ingripanden kan därmed anses vara tydligare, med innebörden att en lärare får använda sådana medel för att förhindra ordningsstörningar så länge det rör sig om en proportionerlig, kortvarig och lindrig åtgärd.

Alexander Garin Folkegård