2023-03-07

För drygt tio år sedan genomförde Paolo Macchiarini flera operationer där han ersatte patienternas luftstrupar med konstgjorda sådana. Metoden med konstgjorda luftstrupar, som senare kom att kritiseras, ledde till att patienterna antingen skadades eller rent utav avled.

En av Paolo Macchiarinis patienter som drabbades av svåra komplikationer efter operationen och fick bland annat söka intensivvård på grund av andningssvårigheter. Patientens andningssvårigheter var så pass allvarliga att han drabbades av hjärnskador på grund av syrebrist. Idag lever patienten med assistans dygnet runt. Patienten, som menade att han inte hade lämnat ett samtycke till att få en konstgjord luftstrupe inopererad, stämde regionen för att ha kränkt hans grundlagsstadgade skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp. I december 2022 meddelade hovrätten att han hade rätt till ersättning.

Den ovan nämnda patienten var en av flera som opererades av Paolo Macchiarini. På grund av de allvarliga skadorna som patienterna drabbades av i sin eftervård – eller i vissa fall avled – dömdes Macchiarini till ansvar för flera fall av misshandel. Paolo Macchiarinis operationer med de konstgjorda luftstruparna utgör en av de största skandalerna inom svensk sjukvård i modern tid.

Patienten, som drabbades av hjärnskador, menade att han aldrig hade samtyckt till Paolo Macchiarinis operation. Eftersom det är ett grundläggande krav enligt patientlagen – alltså att hälso- och sjukvård inte får ges utan patientens samtycke – stämde patienten regionen för kränkning av hans grundlagsstadgade skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp enligt 2 kap. 6 § regeringsformen. Därutöver menade patienten att hans skydd för privatliv enligt artikel 8 Europakonventionen hade kränkts. Av avgörande betydelse för målet var således frågan om patienten hade lämnat ett informerat samtycke till operationen som Paolo Macchiarini utförde eller inte.

När tingsrätten prövade målet konstaterade rätten att det inte finns vare sig lagregel eller entydig rättspraxis gällande vilken av parterna som har bevisbördan för om det har lämnats ett informerat samtycke eller inte. Tingsrätten utgick därför från vad som allmänt gäller i skadeståndsmål, alltså att den som påstår sig ha rätt till skadestånd har bevisbördan för omständigheterna som ska styrka denna rätt. Följden blev således att det var patienten som skulle bevisa att han inte hade samtyckt till operationen. Tingsrättens sammantagna bedömning var att patienten inte förmått visa att han inte hade samtyckt till operationen med tillräckligt hög grad av sannolikhet, varpå patienten förlorade målet.

Patienten överklagade till hovrätten som tog upp målet för prövning. Även hovrätten förde ett resonemang kring bevisbördans placering, men till skillnad från tingsrätten ansåg hovrätten att bevisbördan skulle placeras på regionen. Hovrätten konstaterade att det allmänt sett är betydligt svårare att bevisa att någonting inte har hänt än att något har hänt. Enligt hovrätten kunde patienten svårligen lagt fram bättre bevis än vad han hade gjort för att visa att han inte hade samtyckt till operationen. Principiellt och praktiskt ansågs regionen ha en större möjlighet att säkra bevis om att samtycke hade lämnats. Dokumentationen i patientens journal var emellertid bristfällig. Hovrätten menade att det var möjligt att frågan om patientens samtycke hade kunnat klargöras om patientjournalen hade förts på rätt sätt i enlighet med 3 kap. 6 § patientdatalagen, vari bland annat patientens samtycke skulle ha dokumenterats. Slutsatsen blev således att regionen fick bära nackdelen av att det inte gick att styrka vare sig patientens samtycke eller frånvaron därav. Hovrätten konstaterade därefter att operationen utgjorde en kränkning av patientens rätt till privatliv. Patienten vann därför målet i hovrätten.

Hovrättens dom har överklagats till Högsta domstolen. Prövningstillstånd har ännu inte meddelats. Om prövningstillstånd meddelas ska det bli mycket intressant att ta del av Högsta domstolens resonemang om bevisbördans placering i samtyckesfrågan.