Fråga juristen – Får personer välja vilket särskilt boende de vill flytta till?

Fråga

När vi beslutat om bifall till särskilt boende (Vård- och omsorgsboende) för äldre, stöter vi ofta på att personer återkommande tackar nej till föreslagen (ledig) lägenhet. Hur ska vi förhålla oss till detta och vad kan man som biståndshandläggare göra? Det vi ser är att fler inte vill till ytterområden och många vill framförallt till de nybyggda boendena. Hur kan man tänka när personer tackar nej upprepade gånger, på grund av lägenhet på ett område/plats man inte vill?

Svar

Kammarrätten i Göteborg (mål nr 6375-08) har utifrån förarbetsuttalanden till socialtjänstlagen kommit fram till att den enskilde inte helt fritt får välja ett visst äldreboende. Det som är avgörande är att den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå inom erbjudet boende.

I förarbetena till (nya) Socialtjänstlagen (2025:400) betonas att den enskildes önskemål ska beaktas vid val av insatser, men att praktiska och ekonomiska faktorer också spelar en roll.

Personer som har beviljats ett vård- och omsorgsboende har alltså inte en obegränsad rätt att välja vilket särskilt boende de vill flytta till. Den enskildes önskemål ska förstås beaktas, särskilt om det finns särskilda behov av trygghet och omvårdnad. Kommunen har ett visst utrymme att bestämma hur insatsen ska utformas och kan, vid val av särskilt boende enligt socialtjänstlagen, ta hänsyn till praktiska och ekonomiska faktorer.

Praktiska faktorer inkluderar sådant som boendets geografiska läge, utformning, personalens kompetens och tillgänglighet samt arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftning.

Ekonomiska faktorer kan exempelvis avse kostnadseffektivitet, kommunens budget och resurser samt jämförelser mellan olika insatser.

Beslutet ska baseras på en helhetsbedömning där den enskildes behov och önskemål vägs mot kommunens resurser och andra relevanta omständigheter. Kommunen har rätt att prioritera det mest kostnadseffektiva alternativet, förutsatt att det tillgodoser den enskildes behov och tillförsäkrar en skälig levnadsnivå. Rätten att välja boende är således begränsad till vad som är möjligt inom ramen för den insats som beviljats och kommunens resurser.

En person som tackar nej till flera erbjudna platser på särskilt boende förlorar inte automatiskt sin rätt till insatsen. Kommunen har en skyldighet att tillhandahålla bistånd som tillförsäkrar en skälig levnadsnivå. Den skyldighet kommunen har att verkställa insatser inom skälig tid för att undgå sanktionsavgifter kan påverkas av att den enskilde tackar nej till erbjudna insatser.