Medgivande om att fullgöra skolplikten på annat sätt

Huvudregeln är att ett barn som är folkbokfört i Sverige ska fullgöra sin skolplikt i Sverige. Ett undantag från det finns i 24 kap. 23 § skollagen. Av den bestämmelsen framgår att det bl.a. krävs det synnerliga skäl för att medge att en skolelev får fullgöra sin skolplikt på annat sätt. Bedömningen ska enligt förarbetena göras restriktivt, men vad som verkligen utgör sådana synnerliga skäl är däremot ganska oklart.

I förarbetena och på Lagrådets inrådan gjordes förtydliganden av författningskommentaren till den nu aktuella bestämmelsen i enlighet med följande.

Även situationer då eleven under längre tid önskar vara från skolan på grund av resor eller filminspelning kan tänkas utgöra synnerliga skäl för att under en tid få medgivande att fullgöra skolplikten på annat sätt om det finns mycket starka skäl i det enskilda fallet (prop. 2009/10:165 s. 885).

Restriktiviteten i bedömningen får alltså ställas emot att även en längre tids frånvaro från skolan för att resa eller för att delta i en filminspelning skulle kunna utgöra synnerliga skäl. Det får också beaktas att det enligt ordalydelsen är godtagbart skäl att en och samma elev skulle kunna företa resor (plural) som medför längre tids frånvaro. Samtidigt framgår att det ska finnas mycket starka skäl i det enskilda fallet.

Högsta förvaltningsdomstolen har i HFD 2013 ref. 49 prövat synnerliga skäl ifråga om hemundervisning huvudsakligen på grund av religiösa skäl. HFD konstaterade att detta är sådant som hanteras inom ramen för den allmänna skolan och således inte utgör sådana synnerliga skäl som avses i lagen.

Därefter har kammarrätternas prövningar oftast handlat om synnerliga skäl för att, av olika anledningar, få fullgöra sin skolplikt i ett annat land. Kammarrätternas bedömningar har dock hittills inte lett till någon prövning av Högsta förvaltningsdomstolen för tydlig vägledning ifråga om vad som gäller i denna del.

Kammarrätten i Göteborg har konstaterat att en elevs möjlighet till miljöombyte och kulturellt utbyte inte utgör synnerliga skäl (mål nr 4703-19).

Kammarrätten i Stockholm har uttalat att synnerliga skäl kan utgöras av om eleven genom att fullgöra sin skolplikt på annat sätt skulle nå längre i sin kunskapsutveckling (mål nr 5778-21).

Kammarrätten i Stockholm har tydliggjort att sådant som är relaterat endast till vårdnadshavarnas intresse inte kan utgöra synnerliga skäl. Då rörde det den ena vårdnadshavarens karriärmöjligheter genom två månaders tjänstgöring vid ett universitet i Paris. Samtidigt hade det framförts att den andra vårdnadshavaren inte på egen hand kunde klara sin arbetssituation (lång pendling till arbetsplatsen) och samtidigt själv ta allt ansvar för hem och barn under dessa två månader (mål nr 5293--5294-24).

Kammarrätten i Göteborg har också helt nyligen konstaterat att det måste föreligga synnerliga skäl kopplat till elevens och inte huvudsakligen till föräldrarnas intressen (mål nr 7353--7354-25).

Det finns dessutom ytterligare ett avgörande från Kammarrätten i Göteborg där det, till skillnad från övriga kammarrättsavgöranden, faktiskt ansågs föreligga synnerliga skäl (mål nr 7014--7015-25). Sett i relation till uttalandena i förarbetena anser kammarrätten att kriteriet synnerliga skäl i det här fallet inte får ges en alltför snäv tolkning. Därefter konstateras att själva vistelsen utomlands visserligen beror på föräldrarnas arbete. Samtidigt bedömer kammarrätten att de båda eleverna har en sådan självständig och stark anknytning till skolan och kamraterna i Kapstaden att det finns synnerliga skäl för dem att, enligt deras egen önskan, få fullgöra sin skolplikt där. Dessutom fäster kammarrätten vikt vid att resan endast omfattar en månad.

Mot bakgrund av dessa avgöranden från kammarrätterna skulle det nog klargöra ett och annat om Högsta förvaltningsdomstolen släppte upp frågan till prövning och klargörande. En resa som företas beroende på förälderns arbete utomlands har tidigare helt ansetts hänförligt endast till föräldrarnas intresse. I det senast redovisade kammarrättsavgörandet (ovan) har dock elevens starka anknytning till skolan och kamraterna i Kapstaden övertrumfat det faktum att hela resan föranleds av föräldrarnas arbete.

Det är nu väldigt oklart när en resa som helt beror på en förälders arbete faktiskt kan utgöra synnerliga skäl för att medge att en skolelev får fullgöra sin skolplikt på annat sätt. När en förälder under en period ska arbeta utomlands torde det för det mesta finnas en stark önskan inom familjen att ändå ges möjlighet att sammanleva i det andra landet. Enligt kammarrätten har en viktig faktor för att medge undantag från skolplikten varit att perioden utomlands endast omfattade en månad. Det är inte uteslutet att en förälders arbete utomlands under en längre period skulle tala ännu starkare för att synnerliga skäl föreligger för att då inte hålla familjen åtskild från varandra. Till dess att Högsta förvaltningsdomstolen prövar detta kommer det att vara omöjligt för en familj att på förhand räkna ut om just deras barn kommer att kunna medges undantag från skolplikten eller ej.

Artikelförfattare: Linda Olofsson, jurist