Förvaltningsjuristerna logo
Förvaltningsjuristerna logo

Alternativa rättsprocesser

Ingen har sannolikt missat de senaste dagarnas uppståndelse runt den uppmärksammade domen i mål B 3551-15 i Solna tingsrätt. Domen är inte lång, men här kommer ändå en snabb resumé.

En man stod åtalad för att ha misshandlat en kvinna i en lägenhet i Sundbyberg i april 2015. Mannen och kvinnan var tidigare ett par.

Enligt åtalet har mannen tagit kvinnan i hennes armar, knuffat in henne i en stol, dragit henne till sovrummet och knuffat ned henne på sängen och där satt sig grensle över henne, tryckt med händerna på hennes mage, slagit henne flertalet gånger i ansiktet, tagit tag i, och dragit i hennes hår samt tryckt en klacksko mot hennes ansikte. Misshandeln ledde till att kvinnan fick smärta, sårskador, blåmärken och att hår lossnade.

En oenig tingsrätt höll inte med åklagaren utan frikände mannen. Juristdomaren och en av nämndemännen ville fälla mannen för misshandel, men i ett läge där jämvikt röstmässigt uppstår kräver lagen att domstolen dömer till den enskildes fördel. Det är i sig inte något anmärkningsvärt. Händelsen låg flera år tillbaka i tiden och det fanns inga vittnen till misshandeln även om det fanns annan bevisning.

Det som är anmärkningsvärt är på vilka grunder som mannen blev frikänd. De två nämndemännen som valde att fria mannen förde in bedömningskriterier som helt frångår det som accepteras enligt svensk lagstiftning. Bland annat skriver man i sina domskäl:

”Det normala i ”dessa kretsar” är vidare att en kvinna berättar för släkten att hon blir misshandlad om hon blir det så att saken kan lösas inom familjen. Det faktum att [kvinnan] inte sagt till hans släktingar att han slog henne, utan i stället anmälde det till polisen, minskar hennes trovärdighet ytterligare.”

samt:

”[Mannens] familj verkar vara en bra familj, till skillnad från hennes, vilket också har betydelse för bedömningen av skuldfrågan.”

Svensk lagstiftning tillåter inte att man som bedömningsgrund i skuldfrågan tar hänsyn till familjebakgrund. Inte heller tillåter vi i Sverige någon form av privat rättskipning eller parallella rättssystem.

Domen har nu överklagats till hovrätten, men om det här hade passerat obemärkt förbi hade det varit en mycket farlig utveckling, när de nämndemän som är satta att bevaka våra rättsliga intressen dels hänvisar till alternativa rättsprocesser och olika former av privat justis (i det förevarande fallet, familjen); och dels underkänner målsägandes trovärdighet på grundval att hon vänt sig till polis/rättsvårdande myndigheter och gjort en anmälan, istället för att lösa det utanför rättssystemet.