Den personliga assistansen är för många människor en livsavgörande insats. Den möjliggör för personer med funktionsnedsättningar att leva liv likt andra med jämlika levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. På grund av att dessa människor helt förlitar sig på sin hjälp uppstår en utsatthet och en beroendeställning till myndigheternas godtycke. Detta förorsakar hos många en stor rädsla för att hjälpen ska tas ifrån dem eller omfattningen av hjälpen minska. Denna oro uppstår huvudsakligen till följd av att de beslutande myndigheterna med regelbundna intervaller omprövar besluten om personlig assistans.

Dessa gynnande förvaltningsbeslut ska dock endast kunna omprövas under vissa givna förhållanden. Till denna regel tycks ett omfattande undantag ha gjorts för assistansbeslut, dock utan något uttryckligt stöd i lag, förarbeten eller praxis.