Socialrätt

Ibland går livet inte riktigt som man har tänkt sig och man kan hamna i situationer där man finner sig själv i behov av extra stöd.

Staten, kommunerna och landstingen har då ett stort ansvar. Socialrätten är ett omfattande rättsområde som bland annat reglerar rätten till ekonomiskt bistånd och andra stödinsatser enligt socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Våra jurister kan bistå Dig med juridisk rådgivning samt företräda Dig i ärenden gällande socialrätt.

Vanliga frågor kring socialrätt

Vad är ett tvångsomhändertagande enligt LVU?

Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, oftast förkortad LVU, tillkom för att säkerställa att ett barn får den omvårdnad och utveckling det behöver för att må bra. Socialtjänsten kan i enskilda fall behöva kliva in med stödåtgärder för att hjälpa vårdnadshavaren. Huvudregeln är att socialtjänstens insatser till barn och unga ska ske med vårdnadshavarnas och den unges samtycke. LVU, reglerar förutsättningarna för att avvika från den grundläggande principen om frivillighet som kommer till uttryck i 1 kap 1 § Socialtjänstlagen. Det handlar alltså om tvångsvård av barn och unga.

När en vårdnadshavare av någon anledning inte kan ge den unge den omsorg som denne behöver eller ett barn eller ungdom skadar sig själv genom exempelvis missbruk eller kriminalitet, kan det blir aktuellt med ett omhändertagande enligt lagen om vård av unga, även kallad LVU. En förutsättning för att frångå principen om frivillighet och att ett omhändertagande enligt LVU ska kunna ske, krävs att det finns ett missförhållandena som innebär att det finns påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas, samt att den vård som krävs inte kan ges på frivillig väg eftersom vårdnadshavare eller den unges själv inte samtycker därtill.

Grunderna för ett omhändertagande enligt LVU kan grovt indelas i dels de så kallade ”miljöfallen” (2 § LVU), vilket innebär att det finns brister i omsorgen eller ogynnsamma förhållanden i barnets hemmiljö, dels i de så kallade ”beteendefallen” (3 § LVU) som istället tar sikte på situationer då den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk genom socialt nedbrytande beteende, exempelvis eget missbruk av beroendeframkallande medel, kriminalitet eller att den unge vistas i miljöer som innebär en risk för personen.

Socialnämnden i hemkommunen inkommer med ansökan om ett omhändertagande till förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten prövar därefter målet och beslutar om det finns tillräckliga skäl för att den unge ska omhändertas.
I akuta fall kan socialnämnden besluta om att omedelbart omhänderta barnet (6 § LVU), och i efterhand få beslutet prövat av Förvaltningsrätten. Ett sådant beslut ska prövas av Förvaltningsrätten inom en vecka från den dag då socialnämnden fattade sitt beslut.

Kontakta oss om Du har frågor kring detta.