Sticky Image Header
Logo

Förvaltningsjuristerna heter numera Ek Juridik. Klicka här för att komma till ekjuridik.se

Förvaltningsjuristerna logo
Förvaltningsjuristerna logo

Vem bestämmer platsen för din sista vila?

Bestämmelserna kring var en avliden person ska gravsättas återfinns i begravningslagen (1990:1144). I möjligaste mån ska den avlidnes önskemål följas. Om detta inte kan utrönas ankommer det istället på närmast anhöriga att bestämma kring detta.

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) fastslog förra året i mål nr 5385-16 att [n]är den avlidne gett någon förtroendet att ordna med gravsättningen får den personen antas ha bäst insikt i vad den avlidne önskade eller skulle ha önskat och det bör krävas starka skäl för att ge någon annan i uppdrag att ombesörja gravsättningen”. Har den avlidne inte utsett någon att göra detta ”måste det göras ett försök att så långt möjligt utröna den avlidnes önskemål om gravsättningen varpå den person som kan antas representera denna önskan anförtros uppdraget” fortsätter domstolen.

Vanligtvis faller uppdraget på de närmast anhöriga. Är dessa överens uppstår sällan problem. Har de anhöriga istället skilda åsikter kan problem uppstå om de inte kan nå ett gemensamt beslut. Enligt 5 kap. 3 § begravningslagen så ska, efter begäran, medling mellan parterna ske om enighet inte kan nås. Om olika uppfattningar fortfarande föreligger efter medling och parterna inte kan nå en överenskommelse ska huvudmannen för begravningsverksamheten hänskjuta tvisten till Länsstyrelsen som då fattar ett beslut i saken. Beslutet kan sedan överklagas till domstol.

I ovan nämnda rättsfall hade A avlidit och efterlämnat döttrarna B och C. B ville att A skulle gravsättas i sin hemkommun där A hade bott i över 70 år, medan C ville att A skulle gravsättas på samma kyrkogård som sin avlidne make som hon varit gift med i drygt 40 år. A hade inte gett uttryck för sin vilja gällande var hon önskade gravsättas. HFD anförde att dessa två omständigheter; den långa anknytningen till hemkommunen samt det 40-åriga äktenskapet med maken, fick vägas mot varandra. Domstolen framhöll följande.

”Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening får det antas att en människa vill vila på samma plats som den person som han eller hon har sammanlevt med under en längre tid, om inte särskilda omständigheter pekar i en annan riktning. I det fall den platsen är en annan än den avlidnes hemort bör således, som kammarrätten funnit, en sådan anknytning som regel anses väga tyngre än anknytningen till hemorten. I målet har inga omständigheter kommit fram som talar emot antagandet att [A] skulle ha velat gravsättas tillsammans med sin make.”

Domstolen kom således fram till att A skulle gravsättas på samma plats som sin avlidne make. Uppgiften att bestämma kring gravsättningen tilldömdes därför dottern C som förespråkade att makarna skulle vila på samma plats.

För att säkerställa att man får vila på den plats som man önskar, kanske vid sina nära och kära, och för att undvika att efterlevande hamnar i konflikt med varandra, är det viktigt att man uttrycker sin vilja, eller utser en person som ska besluta i dessa frågor. Detta kan till exempel ske genom att upprätta ett testamente.

Önskar Du juridisk rådgivning kring familjefrågor är Du välkommen att kontakta oss.