Under sommaren 2021 anlitade Helle Förvaltningsjuristerna med anledning av att hon har haft behov av hjälp med att överklaga förvaltningsrättens dom gällande hennes garantipension samt ansökan om prövningstillstånd vid kammarrätten. I Helles fall har kammarrätten dock beslutat att inte bevilja prövningstillstånd, varför samtliga av de frågor som Helle och Förvaltningsjuristerna har ställt förblir obesvarade. Syftet med denna artikel är att väcka intresse för de två delar i detta ärende som är avgörande för den enskildes rättssäkerhet. Dessa delar gäller den enskildes rätt till en individuell prövning samt risken för att ett gynnande beslut ändras till dennes nackdel.

Helle är ursprungligen från Danmark, men har flyttat till Sverige 1984 och därmed levt och arbetat i Sverige sedan dess. Helle är ensamstående och har en inkomst som är lägre än 12 609 kronor per månad, vilket innebär att hon har rätt till garantipension med stöd av 67 kap. 2 § socialförsäkringsbalk (2010:110). I början av 2021 har Helle erhållit ett beslut där hon beviljas garantipension om cirka 6 000 kronor per månad av Pensionsmyndigheten. En kort tid senare erhåller hon en ny skrivelse från Pensionsmyndigheten där det anges att beslutet om hennes garantipension kan komma att justeras, då hennes garantipension ska räknas om. Efter ytterligare en tid meddelas Helle beslut från Pensionsmyndigheten 2021-03-22 där det framgår att Helles garantipension har räknats om. Beslutet innebär att Helles garantipension sänks till noll kronor per månad. Det tidigare gynnande beslutet om garantipension om cirka 6 000 kronor ändras därmed till Helles nackdel, vilket innebär att hon helt och hållet blir av med sin garantipension.

När Förvaltningsjuristerna påbörjar granskningen av Helles ärende upptäcks vissa oklarheter. I detta fall är det otydligt om förvaltningsrätten har gjort en tillräckligt utförlig bedömning av det material som finns i målet. Det framgår inte heller att Pensionsmyndigheten har gjort en individuell prövning av förutsättningarna i just Helles ärende. Vidare framgår det inte av domen från förvaltningsrätten att de har gjort någon form av kontroll av huruvida det fattade beslutet från Pensionsmyndigheten är korrekt eller om det vilar på grunder som är förenliga med gällande rätt. En annan sak som förefaller oklar är om Pensionsmyndigheten har haft stöd i lag för att fatta beslut om att ändra ett tidigare gynnande beslut till den enskildes nackdel. I lag finns visserligen möjlighet att under vissa förutsättningar ändra ett tidigare gynnande beslut. Av 113 kap. 8 § socialförsäkringsbalken framgår dock att omprövning av beslut som huvudregel inte får ske och ändras till den enskildes nackdel. För att det gynnande beslut som Helle har erhållit i januari 2021 ska kunna ändras krävs synnerliga skäl enligt 113 kap. 31 § socialförsäkringsbalken. Denna omprövning till Helles nackdel motiverar Pensionsmyndigheten med en hänvisning till ett avgörande från EU-domstolen.

Det kan inte vara lagstiftarens intention att den enskilde ska stå till svars för myndighetens misstag. Att ändra ett gynnande beslut till den enskildes nackdel i de fall där den enskilde lurat till sig en viss förmån genom att exempelvis inge falska uppgifter till den prövande myndigheten är givetvis fullt rimligt. Det är inte meningen att någon genom lögner och bedrägeri ska kunna sko sig på det allmänna. Detta fall är dock något helt annat. I Helles fall har hon inte gjort fel. Det är tydligt att felet ligger hos den beslutande myndigheten, vilket Pensionsmyndigheten också har erkänt. Trots detta är det Helle som tvingas bära och uthärda effekterna av myndighetens misstag. Det kan omöjligt anses proportionerligt.

Av förvaltningsrättsliga principer framgår att den enskilde ska tillställas tillräcklig utredning för att förstå hur myndigheten kommit fram till sin slutsats, samt för att kunna ta ställning till huruvida det är värt att överklaga beslutet eller ej. Den utredning som finns i Helles ärende och som framgår av Pensionsmyndighetens beslut respektive förvaltningsrättens dom utgörs i huvudsak av hänvisning till rättspraxis från EU-domstolen, men ingen konkret bevisning som styrker att det skulle föreligga lagstöd för beslutet om omprövning. Den text som Pensionsmyndigheten har angett i sitt beslut är dessutom oerhört lik, sånär som på kopierad från andra tidigare och liknande ärenden för andra personer.

För Helles räkning har Förvaltningsjuristerna argumenterat för att Pensionsmyndigheten inte kan anses ha gjort någon sådan individuell prövning av Helles ärende som ärendets beskaffenhet kräver och som även är ett krav vid myndighetsutövning. Av beslutet framgår visserligen en så kallad ”fördjupad motivering” till beslutet. Den innehåller ett kort sammandrag av domen från EU-domstolen. Därefter anger Pensionsmyndigheten endast följande:

”Vid en sammantagen bedömning anser Pensionsmyndigheten att det finns synnerliga skäl att ändra beslutet om din garantipension.”

Den ”fördjupande motiveringen” innehåller utöver ovanstående inte några överväganden som kan härledas till de omständigheter som föreligger i Helles fall. Vad som mer konkret innefattas i ”en sammantagen bedömning” i Helles fall framgår inte. Inte heller har Pensionsmyndigheten förtydligat detta vid något tillfälle under processens gång. Detta kan knappast anses uppfylla kraven på en individuell prövning och bedömning i samband med myndighetsutövning. Inte heller kan det anses som tillräcklig utredning för att den enskilde ska kunna förstå hur Pensionsmyndigheten har kommit fram till slutsatsen i beslutet.

I förarbetena anges att myndigheten vid synnerliga skäl skulle kunna underlåta att dra in en sedan tidigare beviljad förmån. I 5 § förvaltningslagen stadgas att myndighetsutövning bland annat ska vila på principerna om legalitet, objektivitet samt proportionalitet, vilka även utgör grundprinciper inom ramen för EU-rätten. Så är dock inte fallet för hanteringen av Helles ärende. De effekter som beslutet om omprövning leder till är oskäliga för den enskilde att bära, vilket torde visa på att det finns skäl till att inte ompröva beslutet om Helles garantipension eller underlåta att omprövningen får träda i kraft.

Detta beslut påverkar Helle i det dagliga livet och hennes möjlighet att ha en dräglig tillvaro, vilket tidigare beslut har möjliggjort. Detta trots att lagstiftningen bygger på att den enskilde ska ha en viss rättssäkerhet. Till följd av att kammarrätten har beslutat att inte bevilja prövningstillstånd i målet kommer ovanstående frågor och oklarheter inte att redas ut, men med hänvisning till effekterna av händelseförloppet finns flera anledningar till att ta upp dessa frågor för diskussion i dagens ljus. Det kan inte vara lagstiftarens intention att den enskilde individen ska bära bördan av att en myndighet har gjort fel, inte heller att den enskildes rättssäkerhet ska gå förlorad.

Är du i behov av en jurist i något liknande ärende är du välkommen att kontakta oss så hjälper vi dig på bästa möjliga sätt.