2023-02-07
Förra året kom regeringen med flera förslag om ändringar i lag (1993:387) om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS). Ett av dessa förslag var att det ska införas ett schablonavdrag 1 januari 2023 (även kallat föräldraavdrag) av barnets behov av hjälp med dess grundläggande behov och andra personliga behov.
När det talas om föräldraansvar inom assistansen menas det ansvar som vårdnadshavare enligt föräldrabalken har för att hjälpa sitt barn, oavsett om barnet har ett funktionshinder eller inte. Barn beviljas assistans för de hjälpbehov som går utöver den hjälp som ett barn utan en funktionsnedsättning behöver. Det görs således ett avdrag från den tid som barnet behöver assistans motsvarande detta föräldraansvar. Det har än så länge varit upp till varje enskild handläggare på kommuner och Försäkringskassan att göra bedömningar av stort avdraget ska vara med hänvisning till föräldraansvaret.
Sedan den 1 januari 2023 gäller istället en schablon för hur omfattande avdraget för föräldraansvaret ska vara. Schablonavdraget ska som utgångspunkt göras från det totala hjälpbehovet som barnet har istället för en individuell prövning i varje enskilt fall för varje enskilt moment. Schablonen utgår helt och hållet från barnets ålder och innebär ett minskat avdrag allt eftersom barnet stiger i ålder. Denna schablonisering har både för- och nackdelar.
En nackdel med den nya regleringen är att bedömningen av vem som har rätt till assistans och assistansersättning inte baseras på en individuell bedömning av varje enskilds hjälpbehov i förhållande till dennes ålder och mognad. Med schabloniseringen av föräldraavdraget blir det lika för alla, oavsett den individuella situationen för varje enskilt barn. En annan nackdel med det schabloniserade avdraget är att det inte med exakthet kommer utgöra den tid som en förälder lägger på omsorg och tillsyn av sina barn. Schabloniseringen kritiserades därför av flera remissinstanser.
Det är inte sällan som bedömningen av avdraget för föräldraansvar upplevts som godtycklig; skillnader har kunnat observeras beroende på vilken handläggare som har gjort bedömningen. Genom att införa schablonen blir tillämpningen av avdraget för föräldraansvar enklare, vilket i sin tur leder till att bedömningarna blir mer förutsägbara. En ökad förutsägbarhet medför i sin tur en ökad rättssäkerhet.
Schabloniseringen ska emellertid inte gälla för hjälp med andning eller sondmatning; inget av dessa hjälpbehov anses falla inom det normala föräldraansvaret. Från och med att barnet fyller 12 år ska inget avdrag för föräldraansvar göras avseende de grundläggande hjälpbehoven, utan då görs endast avdrag för de andra personliga behoven.
Förändringar i lagstiftning leder till förändringar i samhället. I det här fallet var regeringen av inställningen att det skulle leda till en ökad möjlighet för barn att få den assistans som de behöver, om det så är att få ett beslut om assistans överhuvudtaget eller ett utökat beslut. Detta kommer i sin tur leda till att fler familjer får den avlastning som de behöver för att ha samma möjlighet till att få såväl jobb- som familjeliv ska gå ihop. Även syskon till den assistansberättigade gynnas genom att föräldrarna får mer tid till den övriga familjen och inte endast till barnet som behöver assistans.
Eftersom lagändringen genomfördes förhållandevis nyligen kvarstår det ännu att se hur regleringen kommer att tillämpas. Det kommer bli intressant att se hur domstolarna, särskilt Högsta förvaltningsdomstolen, tolkar och tillämpar den nya regleringen.
2023-02-07
Förra året kom regeringen med flera förslag om ändringar i lag (1993:387) om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS). Ett av dessa förslag var att det ska införas ett schablonavdrag 1 januari 2023 (även kallat föräldraavdrag) av barnets behov av hjälp med dess grundläggande behov och andra personliga behov.
När det talas om föräldraansvar inom assistansen menas det ansvar som vårdnadshavare enligt föräldrabalken har för att hjälpa sitt barn, oavsett om barnet har ett funktionshinder eller inte. Barn beviljas assistans för de hjälpbehov som går utöver den hjälp som ett barn utan en funktionsnedsättning behöver. Det görs således ett avdrag från den tid som barnet behöver assistans motsvarande detta föräldraansvar. Det har än så länge varit upp till varje enskild handläggare på kommuner och Försäkringskassan att göra bedömningar av stort avdraget ska vara med hänvisning till föräldraansvaret.
Sedan den 1 januari 2023 gäller istället en schablon för hur omfattande avdraget för föräldraansvaret ska vara. Schablonavdraget ska som utgångspunkt göras från det totala hjälpbehovet som barnet har istället för en individuell prövning i varje enskilt fall för varje enskilt moment. Schablonen utgår helt och hållet från barnets ålder och innebär ett minskat avdrag allt eftersom barnet stiger i ålder. Denna schablonisering har både för- och nackdelar.
En nackdel med den nya regleringen är att bedömningen av vem som har rätt till assistans och assistansersättning inte baseras på en individuell bedömning av varje enskilds hjälpbehov i förhållande till dennes ålder och mognad. Med schabloniseringen av föräldraavdraget blir det lika för alla, oavsett den individuella situationen för varje enskilt barn. En annan nackdel med det schabloniserade avdraget är att det inte med exakthet kommer utgöra den tid som en förälder lägger på omsorg och tillsyn av sina barn. Schabloniseringen kritiserades därför av flera remissinstanser.
Det är inte sällan som bedömningen av avdraget för föräldraansvar upplevts som godtycklig; skillnader har kunnat observeras beroende på vilken handläggare som har gjort bedömningen. Genom att införa schablonen blir tillämpningen av avdraget för föräldraansvar enklare, vilket i sin tur leder till att bedömningarna blir mer förutsägbara. En ökad förutsägbarhet medför i sin tur en ökad rättssäkerhet.
Schabloniseringen ska emellertid inte gälla för hjälp med andning eller sondmatning; inget av dessa hjälpbehov anses falla inom det normala föräldraansvaret. Från och med att barnet fyller 12 år ska inget avdrag för föräldraansvar göras avseende de grundläggande hjälpbehoven, utan då görs endast avdrag för de andra personliga behoven.
Förändringar i lagstiftning leder till förändringar i samhället. I det här fallet var regeringen av inställningen att det skulle leda till en ökad möjlighet för barn att få den assistans som de behöver, om det så är att få ett beslut om assistans överhuvudtaget eller ett utökat beslut. Detta kommer i sin tur leda till att fler familjer får den avlastning som de behöver för att ha samma möjlighet till att få såväl jobb- som familjeliv ska gå ihop. Även syskon till den assistansberättigade gynnas genom att föräldrarna får mer tid till den övriga familjen och inte endast till barnet som behöver assistans.
Eftersom lagändringen genomfördes förhållandevis nyligen kvarstår det ännu att se hur regleringen kommer att tillämpas. Det kommer bli intressant att se hur domstolarna, särskilt Högsta förvaltningsdomstolen, tolkar och tillämpar den nya regleringen.