2023-04-04

För att beviljas sjukpenning av Försäkringskassan ställs det krav på att arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom enligt 27 kap. 2 § socialförsäkringsbalken (2010:110) (SFB).

I 27 kap. 25 § första stycket SFB anges att den försäkrade genom läkarintyg ska styrka att arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom. Det innebär att det är den försäkrade som har bevisbördan för att hans eller hennes arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom i sådan omfattning att han eller hon har rätt till sjukpenning. I bestämmelsen regleras inte vilket beviskrav som ska tillämpas. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening (se HFD 2022 ref. 47) bör det krävas att den försäkrade gör sannolikt att de angivna förhållandena föreligger.

För att Försäkringskassan ska kunna bedöma om en person har rätt till sjukpenning krävs alltså ett läkarintyg som ger en medicinsk förklaring till varför personen inte kan arbeta. Läkarintyget som ska styrka uppgifterna om sjukdom måste skickas till Försäkringskassan inom sju dagar från att personen har insjuknat enligt 27 kap. 25 § SFB. Intyget ska bestå av en bedömning av personens tillstånd, en beskrivning av tillståndet och de begränsningar som det medför för personens arbetsförmåga. Läkarintyget ska exempelvis visa vilka aktivitetsbegränsningar som finns på grund av sjukdom, hur det påverkar arbetsförmågan samt vad läkaren baserar sin bedömning på. Sjukpenning är en typ av ersättning som kan ges om en person på grund av sjukdom tillfälligt inte kan arbeta. Sjukpenning kan ibland förväxlas med sjukersättning som är en ersättning som kan ges till personer som aldrig kommer kunna arbeta heltid på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning.

Det framgår av 27 kap. 48 § SFB att om en sjukskrivning varat i mer än 180 dagar ska arbetsförmågan hos personen prövas gentemot förvärvsarbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden och inte endast mot den nuvarande yrkesroll som personen innehar. Den tredje mars i år avkunnades en dom i kammarrätten i Jönköping i mål nr 3749-21 där det rörde sig om en fråga om sjukpenning. Den försäkrade hade lämnat ett läkarintyg för att styrka sin nedsatta arbetsförmåga till följd av hennes psykiatriska tillstånd och bedömningen grundades huvudsakligen på uppgifter från den försäkrade själv.

Kvinnan i målet var sjukskriven på grund av utmattningssyndrom. Varken Försäkringskassan eller förvaltningsrätten ansåg att kvinnans egen berättelse var tillräcklig för att det skulle anses vara sannolikt att hon saknade förmåga att utföra den typ av arbete som prövningen avsåg. Hon beviljas därför inte sjukpenning för perioden 21 april till 3 maj 2020 som hon sökt för. Kammarrätten ansåg dock, med hänvisning tillIntygen som hon lämnat ansågs vara tillräckligt tydliga och specificerade när det rörde beskrivningarna av hennes hinder att utföra sina arbetsuppgifter. Det ansågs därmed bevisat att hennes arbetsförmåga var nedsatt i den mån att hon nådde upp till lagens krav om minst en fjärdedels nedsatthet för att få sjukpenning för den aktuella perioden. Kammarrättens bedömning av målet visar på att tidigare avgöranden från HFD efterlevs och ger önskvärd effekt.

Det följer av HFD 2022 ref. 47 att ett läkarintyg som är baserat på den enskildes uppgifter kan vara tillräckligt för att den försäkrade ska anses ha gjort sannolikt att arbetsförmågan varit nedsatt på grund av sjukdom. Vid somatiska sjukdomar är det naturligt att läkarintyget innehåller en beskrivning och bedömning av de undersökningsfynd som framkommit vid t.ex. blodprov, röntgen eller fysiologiska undersökningar. När det gäller psykiatriska tillstånd kan läkarens bedömning inte på samma sätt baseras på undersökningsfynd utan måste utgå i stor utsträckning utgå från de uppgifter som den försäkrade lämnar. Vid psykiatriska tillstånd krävs det alltså inte att det i det medicinska underlaget redovisas undersökningsfynd som bygger på annat än läkarens iakttagelser och uppgifter om tillståndet som den försäkrade själv har berättat om. Uppgifterna från den enskilde är dock inte i sig det som väger tyngst vid prövningen av rätten till sjukpenning utan det är läkarens värdering och bedömning av uppgifterna i kombination med eventuella iakttagelser som läkaren gjort. Läkaren ska således även i dessa fall göra en bedömning av vad som talar för att det aktuella tillståndet föreligger samt beskriva vilka funktioner som påverkas av tillståndet och vilken aktivitetsbegränsning det medför.

Är du i behov av juridisk rådgivning gällande sjukpenning? Kontakta oss på Förvaltningsjuristerna för vidare vägledning eller boka själv in en första rådgivning när det passar via vår hemsida.